Sini: "Livet kan levas utan etiketter"

När började du ifrågasätta sexuella läggning? 
Jag har alltid haft många regnbågspersoner i min närhet – det är mitt folk. Och ju mer jag umgicks med dem, desto mer började jag fundera över min egen läggning. Jag var tillsammans med en kille förut, men när det tog slut så slutade jag helt enkelt att kalla mig straight.  
 
Hur kändes det? 
Till en början ville jag inte säga något alls – jag hade inte landat i vad jag var. Och ärligt talat, jag bryr jag mig inte så mycket om etiketter. Efter uppbrottet dejtade jag inte aktivt, så det fanns inget som liksom “bekräftade” vad jag kände. Men jag vill testa och känna efter – inte bara sätta en stämpel. Och jag började också undra: får jag ens ta plats i queera rum eller prata om de här grejerna om jag inte officiellt "kommit ut"? 

Vilka tankar väcks hos dig när du samarbetar med Pride? 
Jag har jobbat med Pride innan, men då tänkte jag: tar jag upp plats från någon som är mer "öppen" än jag? Någon som pratar mer tydligt om sin läggning eller könsidentitet? Jag ifrågasatte om jag ens fick kalla mig queer när allt bara utspelade sig i mitt huvud. Jag hade inte ens börjat dejta tjejer.

Och hur känns det nu? 
Det känns som att jag försöker hitta min plats – men utan stress. Alla utforskar sin sexualitet på sitt eget sätt, och det här råkar vara mitt.

När föll bitarna på plats? 
Jag hade aldrig svårt att acceptera att jag kunde vara queer. Det jag funderade på var snarare: är det här verkligen mina egna känslor, eller försöker jag bara passa in? Hela min umgängeskrets var ju queer. Men allt föll på plats när jag träffade min flickvän – då kändes det bara självklart. 

Hur var det att börja dejta tjejer? 
Det va inte nån stor grej för mig. Redan i mitt förra förhållande tänkte jag att om det tog slut, skulle jag dejta fritt – oavsett kön. Den största tröskeln var egentligen inte vilka jag ville dejta, utan att ens ge sig ut på dejtingmarknaden igen. 

Hur skulle du definiera dig själv nu? 
Jag vet faktiskt inte exakt vad jag är – och det känns helt okej. Jag behöver inte ha en flagga att vifta med. För vissa är etiketter en trygghet, men för mig funkar det lika bra utan. Allt behöver inte alltid sättas i fack.  
 
Vad har du lärt dig på din resa?  
Att jag inte behöver ha alla svar. Jag kan känna efter och ifrågasätta mitt kön och min sexualitet utan att sätta ord på allt. Det viktigaste? Att jag mår bra nu – och att jag alltid kan ändra mig sen, utan drama.