Benjamin: “Jag är fortfarande jag – oavsett om jag heter Angelica eller Benjamin”

Du har levt som både Benjamin och Angelica – hur såg den resan ut? 
Jag har alltid varit feminin. Folk frågade ofta om jag var kille eller tjej, och det gjorde att jag började ifrågasätta det själv också. Till slut sa jag bara: “Okej, jag är tjej”, för då fick jag vara ifred.  

Vad hände när du började identifiera dig som tjej?  
Jag började min hormonbehandling som 13-åring, för jag trodde att det var det enda alternativet. Och det förändrade hela min kropp – jag fick bröst, kvinnliga former och ingen mörkare röst. Testosteronprocessen stannade av helt. 
 
Hur såg du på det då? 
Jag tänkte inte på konsekvenserna. Då var jag så smal, så jag trodde inte jag skulle få höfter. Men det fick jag. Och när man blockerar testosteronet så måste man tillföra hormoner resten av livet.

Du är makeupartist – vad betydde makeup för dig under den tiden? 
Makeup blev som en rustning. Jag kunde gömma mig bakom färg och glitter. Då såg folk det – inte mig. Jag kunde uttrycka mig utan att behöva säga något och det blev en överlevnadsstrategi när jag mobbades. 

Hur var det att växa upp i en så fientlig miljö? 
Jag blev slagen och folk skrek efter mig vart jag än gick. Så till slut flyttade jag till Oslo och tänkte: “Ingen känner mig här, jag kan börja om.” Och jag presenterade mig bara som Angelica. Men det blev också en sorts lögn – jag bar hela tiden på en hemlighet, eftersom ingen visste att jag var trans. 

Sen valde du att gå hela vägen – varför? 
Jag trodde att jag var tvungen, för jag var så rädd för att bli “upptäckt”. Så jag gjorde både bröstoperation och vaginaplastik, vilket var otroligt smärtsamt – både fysiskt och psykiskt. Och det går inte att ångra, så jag önskar jag hade tänkt igenom det mer. 

Vad fick dig att hitta tillbaka till Benjamin? 
Efter operationerna började jag känna mig främmande i min egen kropp. Jag hade inte kroppsdysfori innan, den kom efter könskorrigeringen. Jag kände inte igen mig i min kvinnokropp. Så jag började leva som Benjamin igen och det kändes rätt. 

Hur ser du på ditt förflutna idag? 
Jag är fortfarande jag – oavsett om jag heter Angelica eller Benjamin. Jag gillar fortfarande peruker, glitter och makeup. Den delen kommer alltid vara med mig. Angelica är en del av min historia, men idag vet jag att jag kan vara precis den jag är – utan att ändra hela min kropp. 

Vad hade du velat säga till ditt yngre jag? 
Jag skulle säga: “Du behöver inte förändra dig, bara var exakt den du är. Bär vad du vill, sminka dig hur du vill. Det finns inget rätt eller fel sätt att vara pojke på.”  

Och vad vill du säga till andra som kanske går igenom något liknande? 
Var snäll mot dig själv. Ta din tid. Det finns inget som säger att du måste fatta några snabba beslut. Det viktigaste är att du mår bra – inte att du passar in.